Varannan vecka

 
. . .
 
Det här med att va förälder varannan vecka. Vänjer man sig någonsin?
 
Lika enorm saknad där framåt en vecka som ensam mama med tre barn, saknad av att kunna ducha, andas, träna, träffa vänner, drick vin, vara människa, slippa tjata, slippa plocka, slippa alla rätt onödiga bråk om tandborstning & läggning & annat sånt vardagligt, slippa tänka på nån annan än mig själv.
 
Lika mycket saknar man, men mest efter bara nån stund, att inte kunna tjata, att inte ha några vardagliga onödiga bråk, att inte va lika mycket mamma, att träna med barnen istället för solo, sakar allt. Saknar dom där tre.
 
Vänjer man sig?
Förmodligen med tiden ja.
Allt blir ju alltid vardag hur det än ser ut. 
 
Jag minns all gånger jag läst om folk som skriver "Nu känner jag mig hel igen" och tänkt,
din jäkla tönt! Skärp dig vilket mes uttryck.
Men nu sitter jag här i all min töntighet.
Med tre nybadade tjejer som somnade ovanligt fort efter en ovanligt diskussionsfri em med en ovaligt trevlig kvällsmat.
Klädhögarna ligger färdiga och väntar på en ny dag och deras väskor står packade i hallen.
 
Jag stter här i all min töntighet & dricker mitt nya, rätt skitäckliga the som påstår att sömnen blir bättre av de. Jojo, upp till bevis små dyra blad & underligt smakande örter.
Jag skulle aldrig använda uttryck som att jag känner mig hel igen.
Mer, här sitter jag och är lycklig över vad jag har, i all min töntighet.
Livet | |
#1 - - Julia:

Låter töntigt underbart😘

Svar: Ellerhur!
Mathilda

Upp