Arg

Jag är fortfarande förbannad! Så många timmar senare vill jag fortfarande sparka upp pungkulorna i halsgropen på dedär gubbslemmet som skrämde upp mig igår.
De va så konstigt. För dagen innan hade jag & Sophia ändå pratat om huruvida man ska eller inte ska gå själv. Och då inte hem från krogen, utan mitt på ljusa dan.
Och igår när jag varit & tränat så händer de. En alkis, som kanske egentligen inte hade nått på hjärtat men som ändå valde att följa efter mig & skrika saker & kommentera min kropp & informera mig om hur.. ja va va ordvalet... "Dum i huvet" jag va. Detta trotts att de enda jag gjorde va att gå. Gå förbi honom.

Jag blir så förbannad att jag ens ska behöva va rädd! Att jag idag inte tog nån morgonpromenad, för jag känner mig orolig att möta honom eller nån annan man som tycker de är ok att bete sig hur som helst. Är de min skyldighet att ta självförsvarskurser för att kunna vistas ute?
Och när man har tre döttrar & tänker på hur jävla sne världen är. Då känner man för att flytta ut i vildmarken & bosätta sig & leva på rötter. De känns som de sundaste valet helt ärligt.

Livet | |
Upp