Jag är bäst, ibland

Jag är inte nervös för att prata inför 1000 personer som bara tittar på mig, för de kan jag.
Jag är inte nervös att kakorna ska brännas vid eller inte gå att äta, för de kan jag.
Jag har självdiceplin så bra att det är galet och jag är för de mesta en helt fantastisk mamma.
Den bästa till just mina två troll iaf.

Har jag väl bestämmt mig för nått så fixar jag de.
Jag hade kunnat bli chef på ett företag eller stadsminister om de vore det jag verkligen ville.
Jag är med andra ord så JÄKLA bra på en massa saker.
Mitt självförtroende är fenomenalt,
 MEN inte när de kommer till just en sak.
Får jag en penna i min hand och jag förväntas kunna något, då skakar jag som ett asplöv.
Jag kan inte, bokstäverna blandar ihop sig till en stor svart massa och mina vintertorra händer blir svettiga.
Jag fixar de inte, inte alls.

Och det är väl därav jag läser till undersköterska.
Inte för att det är nått jag vill jobba med, inte alls faktiskt,
jag tycker inte ens att det är en givande och rolig utbildning.
Jag gör de för att jag förvantas göra färdigt skiten.

Livet | |
#1 - - Ida:

Tycker du ska satsa på att spetsutbilda dig sedan. Finns många distansutbildningar på www.yhmyndigheten.se som påbyggnad på undersköterskeutb. :)



kolla där :)

kraam

#2 - - lotten:

Varför i hela friden göra det som förväntas av dej??? Gör det du själv känner är rätt o riktigt.

Kramar moster/chefen ;)

#3 - - Mathilda:

Åhh, jag hade gärna gjort de jag känner är riktigt och rätt. Jag ska bara komma på vad just det är..

Upp